Om boken: år / Om lägenhet nummer tvåhundratjugotvå det var inte förgäves att den hade dåligt rykte - ingen av ägarna stannade där länge , och grannarna i trappan var vana vid det fruktansvärda ljudet och rädda skriken Vikas unga mamma hade ingen aning om vad hon gav sig in på när hon gick med på mäklarens erbjudande, vilket var fördelaktigt vid första anblicken. Och sedan... Och då var jag tvungen att ta allt i mina egna tassar, för folk kan inte göra någonting utan oss katter!